Messkosviten, Torpet

Min tanke med följande dikter är att succesivt skapa en svit som ”målar en tavla” över de somrar jag som barn tillbringade på torpet. Torpet låg på krönet av ravinen ned mot Medskogshällan mellan Alby och Östavall precis där vägen ned till rastplatsen vid Ljungan börjar.
 

   
spisens sprakande språk

väckande viskande värme



bänkens bordets brädor

smekande skönt slitet



lador lagrande liens

senaste slagna skörd



stallets stilla skugga

hörande hästens hovar



flaskans friska förvaring

kännande källans kyla



torpets torkade timmer

hysande husets historia



spåntakens skuggiga springor

tigande tickande tiden