På en
karta från 1724 finns några noteringar som listats i ett tidigare
inlägg. Det gäller benämningar som hittats runt Medskogshällan på
en karta uppmätt och nedtecknad av Petter Yckenberg (1696-1744)
lantmätare och lanträntmästare i Uppsala. En av dessa var
Gilthafs Steen eller Gilthavsstenen som det även benämns av
ortnamnsarkivet. Detta är mina funderingar kring denna benämnings
etymologiska bakgrund. Jag utgår härvid från att det är
Medskogshällan som avses.
För
att förstå vad som skulle kunna vara detta namns ursprung borde
steg nummer ett vara att sätta sig in i vad det var man såg vid den
tid benämningen växte fram. Vid kartans tillkomst fanns inga kända,
av människor konstruerade, betydande flödesregleringar. Sedan dess
har reglering och rensning för flottning och kraftverk tillkommit.
Frågan är vad dessa förändringar kan ha betytt för upplevelsen
av hällans utseende.
Om
flottning skriver Perola Nordberg, i sin doktorsavhandling om
Ljungan, att ”Flottlederna i Haverö sn byggdes ut genom Dickson &
Comp:s försorg under 1830-talets senare del. Fram till 1850 lade
firman ned 124.000 rdr rmt på flottleder inom socknen (Åslund
1878).” Innan dess var det ett projekt över flera år att få fram
virke till Ångesjön. Vid en häradssyn längs Ljungans flottled
1865 tillstyrktes att den högra (södra) grenen av älven vid
Medskogshällan skulle få avstängas med en kista. En kista torde
därmed ha varit på plats några år därefter.
Senare
när kraftverken (Alby/Ringdalen) ville ha jämnare tillgång på
vatten året runt skapades magasin uppströms med uppgift att ta hand
om flöden som man inte kunde eller ville tillgodogöra sig
omedelbart. Här dök då också en ny källa till konflikt upp
mellan flottningen och kraftverken som hade skilda krav på
vattenföring. Tidigare konflikt gällde i huvudsak flottningens
påverkan på fasta fiskeanläggningar.
Reglering
och rensning för flottning har lite olika effekter på flödet.
Enbart lokal rensning torde underlätta flödet och därmed sänka
vattennivån, medan reglering (dammar) uppströms gör att man kan
flytta delar av flödet i tid och inom vissa gränser styra flödet.
Fram till mitten på 1860-talet har då flödet runt hällan
påverkats i begränsad omfattning av företagna rensningar. För
detta talar också det beslut som då fattas.
När
det gäller de vattenmängder som skulle passera hällan så finns
de tillförlitligaste uppgifterna förmodligen hos SMHI. Där kan man
hitta naturliga (= regleringskompenserade) genomsnittsvärden för
hela 1900-talet på såväl min-, medel- som maxvärden. Min och
medel är 20 resp. 70 kubikm/s och relativt konstanta mellan olika år
medan max anges till drygt 300 som medelvärde under aktuellt
århundrade men med ett 100-årsvärde på 700 kubikm/s.
I
doktorsavhandlingen ovan ges också en bild av hur Ljungan bör ha
sett ut innan mänsklig påverkan började omforma den. Där sägs
bl.a. att ”vattendragen före rensningarna hade varit belamrade
med urskogsavfall” samt att
”den naturliga älvmiljöns beskaffenhet ...... gav
forsarna åtminstone under lågvattenperioder ett stenigt intryck med
vatten och sten någorlunda jämnt fördelade mellan strändernas
vegetationsgränser”.
Vad
innebär då detta för Medskogshällans utseende? Om man utgår från
att blockeringen av södra grenen kompenseras av de rensningar man
gjort i norra grenen så skulle senare vattennivåer påminna om de
ursprungliga. Detta tillsammans med den omgivande terrängens nivåer
och de ursprungliga förhållanden som skissats ovan torde innebära
att uppströmsdelen överspolats under betydande delar av året medan
andra ändan nästan alltid varit synlig då omgivande terräng
faller av i strömriktningen.
Eftersom mina språkkunskaper får anses begränsade har jag funnit
det rimligast att jämföra med andra likartade namnbildningar i
samma språkområde. Med detta område avses förutom Sverige även
Norge som fram till tiden för kartans tillkomst haft stort
inflytande i närområdet. När det gäller möjliga tolkningar så
verkar det rimligare att anta att något som är
unikt/uppseendeväckande får ett eget lokalt skapat namn av
beskrivande art eller knutet till någon sägen, snarare än ett namn
av administrativ karaktär.
Om man
jämför med andra befintliga ortsnamn så finns t.ex. Havstenssund
där förledet Havsten- finns kopplat till ett flertal benämningar i
omgivningen. Samtliga dessa förefaller ha sin grund i en klippö
kallad Havsten där betydelsen har härletts som hög/brant sten
eller klippa. Det som man i förstone tycker är självklart, att
förledet hav- står för just hav, sägs där istället ha sitt
ursprung i verbet häva och då i sin fornnordiska (isländska) form
hefja. Då blir innebörden en hög sten/klippa som häver sig upp
(ur vattnet). Att använda hav som förled i en utpräglat marin
miljö skulle dessutom innebära inflation av sådana ord och inte
alls underlätta identifikation.
I
norska Trondheim finns också namnet Havstein representerat med samma
etymologiska härledning. Även Bohuslän där Havstensund är
beläget har förmodligen varit norskt vid tiden för namnets
tillkomst om det går att tala i nationella termer vid denna
tidpunkt. Det norska ursprunget stärker kopplingen till
fornnordiskan för detta namn.
En
alternativ tolkning av hav är att det står för sjö/vatten då
sådana sammansättningar förekommer. Då blir det en ganska enkel
och självklar tolkning av den delen med ”en i vattnet befintlig
sten”.
När
det gäller förledet Gilt- så har jag funnit några möjliga
förklaringar. Utgående från antagandet tidigare om ett visuellt
beskrivande namn har följande hittats:
- Gilta -sort av gräs (samiska)
- Gilt – förgylld (sällsynt men förekommer även på sv.)
- Giltberg, Rättvik - av jätten Gilten (Gabrielsson 1941)
- Giltjaur, Sorsele - västra sjön (Nygren 1935). Gilt-/Jilt-
vanligt i detta område. (samiska)
När det gäller möjligheten till samiskt inflytande
nöjer jag mig med att konstatera att det under överskådlig tid
existerat samiska inslag bland befolkningen i detta område. Därmed
kan även samiska språkinslag existera, då borde emellertid helst
hela förledet (allt utom ”sten”) ha samma ursprung vilket inte
verkar vara fallet om man stannar för ett samiskt alternativ.
Ordet Gil har några intressanta betydelser enligt en
norsk etymologisk ordbok. De har emellertid inte återfunnits i någon
liknande konstruktion inkluderande bokstaven t. Dessa betydelser är
skumvirvel (normalt på öl) respektive klyfta/trång dalgång. Det
senare skulle vara likvärdigt med grubba som faktiskt använts i
Messkogrubba om samma dalgång.
Breddar man förklaringsmodellen till att innehålla
även icke visuella upphovsmöjligheter så finner man att ”gilt”
vid denna tid ofta används i betydelsen gällande eller godkänd. I
så fall skulle det kunna syfta på att den kunde tjäna som
gränssten Borgsjö/Haverö, vilket texten också säger att den är.
Gränsen går något längre österut men kan vid aktuell tidpunkt
ansetts tillräckligt exakt. Denna gräns har vid tiden för kartans
tillkomst funnits i mer än 500 år.
Inget senare belägg än nämnda karta har hittats för
att namnet Gilthavsstenen använts.
