Gilthavsstenen

På en karta från 1724 finns några noteringar som listats i ett tidigare inlägg. Det gäller benämningar som hittats runt Medskogshällan på en karta uppmätt och nedtecknad av Petter Yckenberg (1696-1744) lantmätare och lanträntmästare i Uppsala. En av dessa var Gilthafs Steen eller Gilthavsstenen som det även benämns av ortnamnsarkivet. Detta är mina funderingar kring denna benämnings etymologiska bakgrund. Jag utgår härvid från att det är Medskogshällan som avses.

För att förstå vad som skulle kunna vara detta namns ursprung borde steg nummer ett vara att sätta sig in i vad det var man såg vid den tid benämningen växte fram. Vid kartans tillkomst fanns inga kända, av människor konstruerade, betydande flödesregleringar. Sedan dess har reglering och rensning för flottning och kraftverk tillkommit. Frågan är vad dessa förändringar kan ha betytt för upplevelsen av hällans utseende.

Om flottning skriver Perola Nordberg, i sin doktorsavhandling om Ljungan, att ”Flottlederna i Haverö sn byggdes ut genom Dickson & Comp:s försorg under 1830-talets senare del. Fram till 1850 lade firman ned 124.000 rdr rmt på flottleder inom socknen (Åslund 1878).” Innan dess var det ett projekt över flera år att få fram virke till Ångesjön. Vid en häradssyn längs Ljungans flottled 1865 tillstyrktes att den högra (södra) grenen av älven vid Medskogshällan skulle få avstängas med en kista. En kista torde därmed ha varit på plats några år därefter.

Senare när kraftverken (Alby/Ringdalen) ville ha jämnare tillgång på vatten året runt skapades magasin uppströms med uppgift att ta hand om flöden som man inte kunde eller ville tillgodogöra sig omedelbart. Här dök då också en ny källa till konflikt upp mellan flottningen och kraftverken som hade skilda krav på vattenföring. Tidigare konflikt gällde i huvudsak flottningens påverkan på fasta fiskeanläggningar.

Reglering och rensning för flottning har lite olika effekter på flödet. Enbart lokal rensning torde underlätta flödet och därmed sänka vattennivån, medan reglering (dammar) uppströms gör att man kan flytta delar av flödet i tid och inom vissa gränser styra flödet. Fram till mitten på 1860-talet har då flödet runt hällan påverkats i begränsad omfattning av företagna rensningar. För detta talar också det beslut som då fattas.

När det gäller de vattenmängder som skulle passera hällan så finns de tillförlitligaste uppgifterna förmodligen hos SMHI. Där kan man hitta naturliga (= regleringskompenserade) genomsnittsvärden för hela 1900-talet på såväl min-, medel- som maxvärden. Min och medel är 20 resp. 70 kubikm/s och relativt konstanta mellan olika år medan max anges till drygt 300 som medelvärde under aktuellt århundrade men med ett 100-årsvärde på 700 kubikm/s.

I doktorsavhandlingen ovan ges också en bild av hur Ljungan bör ha sett ut innan mänsklig påverkan började omforma den. Där sägs bl.a. att ”vattendragen före rensningarna hade varit belamrade med urskogsavfall” samt att ”den naturliga älvmiljöns beskaffenhet ...... gav forsarna åtminstone under lågvattenperioder ett stenigt intryck med vatten och sten någorlunda jämnt fördelade mellan strändernas vegetationsgränser”.

Vad innebär då detta för Medskogshällans utseende? Om man utgår från att blockeringen av södra grenen kompenseras av de rensningar man gjort i norra grenen så skulle senare vattennivåer påminna om de ursprungliga. Detta tillsammans med den omgivande terrängens nivåer och de ursprungliga förhållanden som skissats ovan torde innebära att uppströmsdelen överspolats under betydande delar av året medan andra ändan nästan alltid varit synlig då omgivande terräng faller av i strömriktningen.

 Eftersom mina språkkunskaper får anses begränsade har jag funnit det rimligast att jämföra med andra likartade namnbildningar i samma språkområde. Med detta område avses förutom Sverige även Norge som fram till tiden för kartans tillkomst haft stort inflytande i närområdet. När det gäller möjliga tolkningar så verkar det rimligare att anta att något som är unikt/uppseendeväckande får ett eget lokalt skapat namn av beskrivande art eller knutet till någon sägen, snarare än ett namn av administrativ karaktär.

Om man jämför med andra befintliga ortsnamn så finns t.ex. Havstenssund där förledet Havsten- finns kopplat till ett flertal benämningar i omgivningen. Samtliga dessa förefaller ha sin grund i en klippö kallad Havsten där betydelsen har härletts som hög/brant sten eller klippa. Det som man i förstone tycker är självklart, att förledet hav- står för just hav, sägs där istället ha sitt ursprung i verbet häva och då i sin fornnordiska (isländska) form hefja. Då blir innebörden en hög sten/klippa som häver sig upp (ur vattnet). Att använda hav som förled i en utpräglat marin miljö skulle dessutom innebära inflation av sådana ord och inte alls underlätta identifikation.

I norska Trondheim finns också namnet Havstein representerat med samma etymologiska härledning. Även Bohuslän där Havstensund är beläget har förmodligen varit norskt vid tiden för namnets tillkomst om det går att tala i nationella termer vid denna tidpunkt. Det norska ursprunget stärker kopplingen till fornnordiskan för detta namn.

En alternativ tolkning av hav är att det står för sjö/vatten då sådana sammansättningar förekommer. Då blir det en ganska enkel och självklar tolkning av den delen med ”en i vattnet befintlig sten”.

När det gäller förledet Gilt- så har jag funnit några möjliga förklaringar. Utgående från antagandet tidigare om ett visuellt beskrivande namn har följande hittats:

• Gilta -sort av gräs (samiska)
• Gilt – förgylld (sällsynt men förekommer även på sv.)
  
• Giltberg, Rättvik - av jätten Gilten (Gabrielsson 1941)
  
• Giltjaur, Sorsele - västra sjön (Nygren 1935). Gilt-/Jilt- vanligt i detta område. (samiska)
  

När det gäller möjligheten till samiskt inflytande nöjer jag mig med att konstatera att det under överskådlig tid existerat samiska inslag bland befolkningen i detta område. Därmed kan även samiska språkinslag existera, då borde emellertid helst hela förledet (allt utom ”sten”) ha samma ursprung vilket inte verkar vara fallet om man stannar för ett samiskt alternativ.

Ordet Gil har några intressanta betydelser enligt en norsk etymologisk ordbok. De har emellertid inte återfunnits i någon liknande konstruktion inkluderande bokstaven t. Dessa betydelser är skumvirvel (normalt på öl) respektive klyfta/trång dalgång. Det senare skulle vara likvärdigt med grubba som faktiskt använts i Messkogrubba om samma dalgång.

Breddar man förklaringsmodellen till att innehålla även icke visuella upphovsmöjligheter så finner man att ”gilt” vid denna tid ofta används i betydelsen gällande eller godkänd. I så fall skulle det kunna syfta på att den kunde tjäna som gränssten Borgsjö/Haverö, vilket texten också säger att den är. Gränsen går något längre österut men kan vid aktuell tidpunkt ansetts tillräckligt exakt. Denna gräns har vid tiden för kartans tillkomst funnits i mer än 500 år.

Inget senare belägg än nämnda karta har hittats för att namnet Gilthavsstenen använts.