Torsskeppet II

Informationen från Trafikverket i tidigare inlägg om Torsskeppet, som hämtats från Riksarkivet, innehåller där även avståndet från grop/gryta/kittel till skeppet som ”två muskötskott”och riktningen till söder (S). Detta har markerats på en karta och pekar ut nordöstra spetsen av fabriksområdet intill väg 507.

En annan person av intresse i detta sammanhang är Tore Hälsing som liksom sin farfar Kettil Jämte omtalas av Snorre Sturlasson. Dessa tillskrivs inte samma egenskaper som den mytologiske Tor utan förblir människoliknande och har ett något starkare historiskt belägg för att de funnits. Delar av det som dessa uppges utföra, bl.a. hur landskapen Jämtland och Hälsingland befolkades, innehåller element som kan stämma.

Enligt Nils Ahnlund i Jämtland och Härjedalens historia så är det denna Tore som tillskrivs Tores skepp och Tores Grift i Borgsjö. Oavsett om detta avser samma som det i Alby, vilket det antagligen gör, så visar det som följer efter att det finns en gemensam bas i berättelsen. Namnen Tor, Tore och Torild har sannolikt alla i grunden sitt upphov i guden Tor. Vill man läsa mer om hur mytologi, sägner och historia vävs samman så beskrivs detta på ett bra sätt av Ahnlund i bok ovan.

Historien i nedanstående klipp är som framgår hämtad från Ljungdalen:

Ljungdalen ska vara Storsjö sockens äldsta by. Den första bebyggaren skall enligt sägnen ha varit Torille, en välbärgad norrman som först bodde vid Storsjön men som flyttade upp till "Liogna"(Ljungdalen). "Arne ille" (ille=onde) nämns i ett gränsregleringsdokument från 1273 och är kanske samma person som Torille. Torille lär ha drunknat i Ljungan vid en sten som har fått namnet Torilsbåten. Hans kropp hittades nere i Storsjö och där lät man begrava honom under en hög som bär namnet Torilshögen.

Torsskeppet

Mannen bakom nedanstående uppteckning, Levi Manasse Johansson, gjorde likartade insatser på många ställen i södra Norrland men framför allt i Frostviken som var hans hembyggd. Utdraget nedan kommer från en samling som gjordes direkt på uppdrag av Nordiska Muséet. Torsskeppet finns med på den karta som nämnts tidigare från 1724.

Titel: Torsskeppet

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Olov Persson  År: 1908

Socken/stad: Haverö  By/kvarter: Torps

Vid Alby fanns fordom en sandås, som såg ut som en upp-och nedvänd båt men mycket större. Den kallades Torsskeppet, emedan det gick en gammal saga, att denna kulle skulle vara skeppet åt en jätte, som hette Tor. Man trodde, att i ena ändan av "skeppet" skulle finnes en källare, full med skatter. I närheten fanns en sten i vilken syntes åtskilliga märken, som sades ha uppkommit därav, att Tor i stenen slagit sin pipa, stövel och käpp. Både "skeppet" och stenen är nu borta. Man tog bort dem, då fabriken i Alby byggdes. Torssjön och Torsåsen i närheten av Alby ha namn efter samma jätte.

Anm.: Enligt andras uppgifter skulle Tor vara begraven i "Torsskeppet"

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: 390

Efter att ha blivit kontaktad av Allan Östlund har jag funnit en förstudie ang. Väg 507 från Trafikverket där följande nämns.
 

Områdena i centrala Alby (RAÄ 71 a-d) är egentligen inga fornlämningar, utan snarare platser förknippade med lång historisk tradition. Alla fyra är knutna till föreställningar om Tor. Område A är en åsgrop mellan kyrkan och väg 507. Gropen är 80 * 40 m stor och 5 m djup. Gropen är känd som ”Tors gryta”. Område B är Torsbäcken (se ovan under ”Naturmiljö”). Område C är den lilla viken i Ljunga som används som badplats. Viken har åtminstone tidigare kallats för ”Tors Hamn”. Område D är en upphöjning väster om väg 507. Det är troligen en rest av en åsrygg som tidigare gått under namnet ”Tors Skepp”. Enligt gamla uppgifter (Teet 1683) ska här ha funnits en stensättning och en gravhög. Dessa är i dag försvunna, och området är avplanat och exploaterat för industri och bostäder.