Gilthavsstenen

På en karta från 1724 finns några noteringar som listats i ett tidigare inlägg. Det gäller benämningar som hittats runt Medskogshällan på en karta uppmätt och nedtecknad av Petter Yckenberg (1696-1744) lantmätare och lanträntmästare i Uppsala. En av dessa var Gilthafs Steen eller Gilthavsstenen som det även benämns av ortnamnsarkivet. Detta är mina funderingar kring denna benämnings etymologiska bakgrund. Jag utgår härvid från att det är Medskogshällan som avses.

För att förstå vad som skulle kunna vara detta namns ursprung borde steg nummer ett vara att sätta sig in i vad det var man såg vid den tid benämningen växte fram. Vid kartans tillkomst fanns inga kända, av människor konstruerade, betydande flödesregleringar. Sedan dess har reglering och rensning för flottning och kraftverk tillkommit. Frågan är vad dessa förändringar kan ha betytt för upplevelsen av hällans utseende.

Om flottning skriver Perola Nordberg, i sin doktorsavhandling om Ljungan, att ”Flottlederna i Haverö sn byggdes ut genom Dickson & Comp:s försorg under 1830-talets senare del. Fram till 1850 lade firman ned 124.000 rdr rmt på flottleder inom socknen (Åslund 1878).” Innan dess var det ett projekt över flera år att få fram virke till Ångesjön. Vid en häradssyn längs Ljungans flottled 1865 tillstyrktes att den högra (södra) grenen av älven vid Medskogshällan skulle få avstängas med en kista. En kista torde därmed ha varit på plats några år därefter.

Senare när kraftverken (Alby/Ringdalen) ville ha jämnare tillgång på vatten året runt skapades magasin uppströms med uppgift att ta hand om flöden som man inte kunde eller ville tillgodogöra sig omedelbart. Här dök då också en ny källa till konflikt upp mellan flottningen och kraftverken som hade skilda krav på vattenföring. Tidigare konflikt gällde i huvudsak flottningens påverkan på fasta fiskeanläggningar.

Reglering och rensning för flottning har lite olika effekter på flödet. Enbart lokal rensning torde underlätta flödet och därmed sänka vattennivån, medan reglering (dammar) uppströms gör att man kan flytta delar av flödet i tid och inom vissa gränser styra flödet. Fram till mitten på 1860-talet har då flödet runt hällan påverkats i begränsad omfattning av företagna rensningar. För detta talar också det beslut som då fattas.

När det gäller de vattenmängder som skulle passera hällan så finns de tillförlitligaste uppgifterna förmodligen hos SMHI. Där kan man hitta naturliga (= regleringskompenserade) genomsnittsvärden för hela 1900-talet på såväl min-, medel- som maxvärden. Min och medel är 20 resp. 70 kubikm/s och relativt konstanta mellan olika år medan max anges till drygt 300 som medelvärde under aktuellt århundrade men med ett 100-årsvärde på 700 kubikm/s.

I doktorsavhandlingen ovan ges också en bild av hur Ljungan bör ha sett ut innan mänsklig påverkan började omforma den. Där sägs bl.a. att ”vattendragen före rensningarna hade varit belamrade med urskogsavfall” samt att ”den naturliga älvmiljöns beskaffenhet ...... gav forsarna åtminstone under lågvattenperioder ett stenigt intryck med vatten och sten någorlunda jämnt fördelade mellan strändernas vegetationsgränser”.

Vad innebär då detta för Medskogshällans utseende? Om man utgår från att blockeringen av södra grenen kompenseras av de rensningar man gjort i norra grenen så skulle senare vattennivåer påminna om de ursprungliga. Detta tillsammans med den omgivande terrängens nivåer och de ursprungliga förhållanden som skissats ovan torde innebära att uppströmsdelen överspolats under betydande delar av året medan andra ändan nästan alltid varit synlig då omgivande terräng faller av i strömriktningen.

 Eftersom mina språkkunskaper får anses begränsade har jag funnit det rimligast att jämföra med andra likartade namnbildningar i samma språkområde. Med detta område avses förutom Sverige även Norge som fram till tiden för kartans tillkomst haft stort inflytande i närområdet. När det gäller möjliga tolkningar så verkar det rimligare att anta att något som är unikt/uppseendeväckande får ett eget lokalt skapat namn av beskrivande art eller knutet till någon sägen, snarare än ett namn av administrativ karaktär.

Om man jämför med andra befintliga ortsnamn så finns t.ex. Havstenssund där förledet Havsten- finns kopplat till ett flertal benämningar i omgivningen. Samtliga dessa förefaller ha sin grund i en klippö kallad Havsten där betydelsen har härletts som hög/brant sten eller klippa. Det som man i förstone tycker är självklart, att förledet hav- står för just hav, sägs där istället ha sitt ursprung i verbet häva och då i sin fornnordiska (isländska) form hefja. Då blir innebörden en hög sten/klippa som häver sig upp (ur vattnet). Att använda hav som förled i en utpräglat marin miljö skulle dessutom innebära inflation av sådana ord och inte alls underlätta identifikation.

I norska Trondheim finns också namnet Havstein representerat med samma etymologiska härledning. Även Bohuslän där Havstensund är beläget har förmodligen varit norskt vid tiden för namnets tillkomst om det går att tala i nationella termer vid denna tidpunkt. Det norska ursprunget stärker kopplingen till fornnordiskan för detta namn.

En alternativ tolkning av hav är att det står för sjö/vatten då sådana sammansättningar förekommer. Då blir det en ganska enkel och självklar tolkning av den delen med ”en i vattnet befintlig sten”.

När det gäller förledet Gilt- så har jag funnit några möjliga förklaringar. Utgående från antagandet tidigare om ett visuellt beskrivande namn har följande hittats:

• Gilta -sort av gräs (samiska)
• Gilt – förgylld (sällsynt men förekommer även på sv.)
  
• Giltberg, Rättvik - av jätten Gilten (Gabrielsson 1941)
  
• Giltjaur, Sorsele - västra sjön (Nygren 1935). Gilt-/Jilt- vanligt i detta område. (samiska)
  

När det gäller möjligheten till samiskt inflytande nöjer jag mig med att konstatera att det under överskådlig tid existerat samiska inslag bland befolkningen i detta område. Därmed kan även samiska språkinslag existera, då borde emellertid helst hela förledet (allt utom ”sten”) ha samma ursprung vilket inte verkar vara fallet om man stannar för ett samiskt alternativ.

Ordet Gil har några intressanta betydelser enligt en norsk etymologisk ordbok. De har emellertid inte återfunnits i någon liknande konstruktion inkluderande bokstaven t. Dessa betydelser är skumvirvel (normalt på öl) respektive klyfta/trång dalgång. Det senare skulle vara likvärdigt med grubba som faktiskt använts i Messkogrubba om samma dalgång.

Breddar man förklaringsmodellen till att innehålla även icke visuella upphovsmöjligheter så finner man att ”gilt” vid denna tid ofta används i betydelsen gällande eller godkänd. I så fall skulle det kunna syfta på att den kunde tjäna som gränssten Borgsjö/Haverö, vilket texten också säger att den är. Gränsen går något längre österut men kan vid aktuell tidpunkt ansetts tillräckligt exakt. Denna gräns har vid tiden för kartans tillkomst funnits i mer än 500 år.

Inget senare belägg än nämnda karta har hittats för att namnet Gilthavsstenen använts.

Messkosviten, Flottning

vresigt virvlande vatten

stångande stötande stockar

törnar tungt trummande

botten bergets ballad

rusande rymmare rammar

staplade stänkta stenar

flyende fäktande flottare

bryter bråkande brötar

tämjer tredskande timmer

spelar spanar springer

följer fallande flod

släppande stoppande styrande

mot mötets mål

skiljets skingrande skäl

Torsskeppet II

Informationen från Trafikverket i tidigare inlägg om Torsskeppet, som hämtats från Riksarkivet, innehåller där även avståndet från grop/gryta/kittel till skeppet som ”två muskötskott”och riktningen till söder (S). Detta har markerats på en karta och pekar ut nordöstra spetsen av fabriksområdet intill väg 507.

En annan person av intresse i detta sammanhang är Tore Hälsing som liksom sin farfar Kettil Jämte omtalas av Snorre Sturlasson. Dessa tillskrivs inte samma egenskaper som den mytologiske Tor utan förblir människoliknande och har ett något starkare historiskt belägg för att de funnits. Delar av det som dessa uppges utföra, bl.a. hur landskapen Jämtland och Hälsingland befolkades, innehåller element som kan stämma.

Enligt Nils Ahnlund i Jämtland och Härjedalens historia så är det denna Tore som tillskrivs Tores skepp och Tores Grift i Borgsjö. Oavsett om detta avser samma som det i Alby, vilket det antagligen gör, så visar det som följer efter att det finns en gemensam bas i berättelsen. Namnen Tor, Tore och Torild har sannolikt alla i grunden sitt upphov i guden Tor. Vill man läsa mer om hur mytologi, sägner och historia vävs samman så beskrivs detta på ett bra sätt av Ahnlund i bok ovan.

Historien i nedanstående klipp är som framgår hämtad från Ljungdalen:

Ljungdalen ska vara Storsjö sockens äldsta by. Den första bebyggaren skall enligt sägnen ha varit Torille, en välbärgad norrman som först bodde vid Storsjön men som flyttade upp till "Liogna"(Ljungdalen). "Arne ille" (ille=onde) nämns i ett gränsregleringsdokument från 1273 och är kanske samma person som Torille. Torille lär ha drunknat i Ljungan vid en sten som har fått namnet Torilsbåten. Hans kropp hittades nere i Storsjö och där lät man begrava honom under en hög som bär namnet Torilshögen.

Torsskeppet

Mannen bakom nedanstående uppteckning, Levi Manasse Johansson, gjorde likartade insatser på många ställen i södra Norrland men framför allt i Frostviken som var hans hembyggd. Utdraget nedan kommer från en samling som gjordes direkt på uppdrag av Nordiska Muséet. Torsskeppet finns med på den karta som nämnts tidigare från 1724.

Titel: Torsskeppet

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Olov Persson  År: 1908

Socken/stad: Haverö  By/kvarter: Torps

Vid Alby fanns fordom en sandås, som såg ut som en upp-och nedvänd båt men mycket större. Den kallades Torsskeppet, emedan det gick en gammal saga, att denna kulle skulle vara skeppet åt en jätte, som hette Tor. Man trodde, att i ena ändan av "skeppet" skulle finnes en källare, full med skatter. I närheten fanns en sten i vilken syntes åtskilliga märken, som sades ha uppkommit därav, att Tor i stenen slagit sin pipa, stövel och käpp. Både "skeppet" och stenen är nu borta. Man tog bort dem, då fabriken i Alby byggdes. Torssjön och Torsåsen i närheten av Alby ha namn efter samma jätte.

Anm.: Enligt andras uppgifter skulle Tor vara begraven i "Torsskeppet"

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: 390

Efter att ha blivit kontaktad av Allan Östlund har jag funnit en förstudie ang. Väg 507 från Trafikverket där följande nämns.
 

Områdena i centrala Alby (RAÄ 71 a-d) är egentligen inga fornlämningar, utan snarare platser förknippade med lång historisk tradition. Alla fyra är knutna till föreställningar om Tor. Område A är en åsgrop mellan kyrkan och väg 507. Gropen är 80 * 40 m stor och 5 m djup. Gropen är känd som ”Tors gryta”. Område B är Torsbäcken (se ovan under ”Naturmiljö”). Område C är den lilla viken i Ljunga som används som badplats. Viken har åtminstone tidigare kallats för ”Tors Hamn”. Område D är en upphöjning väster om väg 507. Det är troligen en rest av en åsrygg som tidigare gått under namnet ”Tors Skepp”. Enligt gamla uppgifter (Teet 1683) ska här ha funnits en stensättning och en gravhög. Dessa är i dag försvunna, och området är avplanat och exploaterat för industri och bostäder.

Beskrivning Grankvisttorpet/Brattvälten

Låg enligt vad jag kunnat finna inom nuvarande fastighetsbeteckning Ovansjö 33:77 tidigare Ovansjö Nyhemman No 1 (1767). Se även akt 22-BOR-758 under lantmäteriets historiska kartor. Ägare 1924 Trävaruaktiebolaget Svartvik.

Den västra begränsningen var bäcken (som kommer från Rasdalen mellan Alberget och Kaffepannberget). Den norra begränsningen var branten mot Ljungan. Branten och bäcken bildade en någorlunda rät vinkel. Det blev där också en tämligen djup ravin som bäcken rann i. Längre söderut efter bäcken (uppströms) bildade bäcken bara en svacka och där hade man också den bro som man normalt korsade när man kom till vallen västerifrån. Dessa begränsningar med sina motstående sidor bildade i grova drag en rektangel. Storleken är lite lurig att uppskatta men jag skulle gissa på ca 100 m ö-v och något mindre från branten och söderut.

På bäckens västra sida gick en basväg som kom uppifrån berget och sammanfaller i huvudsak med gränsen mellan Borgsjö och Haverö. Längre upp i skogen korsade bäcken basvägen. Basvägen gick ner till timmeravlägget vid Ljungan där vi hade vår badstrand. Där nere fanns också en liten fiskestuga lite närmare övre forsen, som för övrigt var rätt imponerande när det var fullt ös på vattnet. Stugan tror jag disponerades av någon som bodde längst västerut i Alby. (Tyko Blomkvist kommer för mig men det känns väldigt osäkert).

Väg 83 går över den nordligaste biten (närmast branten), sedan har väl skogen återtagit det mesta av resten. Jag skulle uppskatta att ”Storstugan” stod precis där man svänger av ner mot vattnet. Det vill säga att branten började alldeles bakom stugan.

På rad efter den östra kanten av vallen låg, från Ljungan räknat, en glestimrad lada med påbyggd vedbod sedan ett stall med påbyggt dass och därpå ytterligare en glestimrad lada som höll på att rasa redan när vi bodde där. I sydvästra hörnet, intill den tidigare omtalade bron, stod ytterligare en glestimrad lada. Slutligen fanns också en gammal liten stuga som såg ut att ha varit bebodd men som var illa åtgången i nordvästra hörnet vid bäckravinen.

Tvärs över vallen i öst-västlig riktning gick en elledning som måste ha försvunnit när vägen byggdes. Noteras bör emellertid att någon anslutning till denna inte fanns på vallen. När skogsbilvägen ned till Ljungan från Råsjö byggdes (den fanns sannolikt bara sista året vi bodde där, 196?) så kom den ned i det syd-ostliga hörnet vid den rasade ladan och anslöt i någon mån till den då utgrävda bäckravinen och basvägen ner till Ljungan. Senare, när väg 83 kom, så gjordes avfarter mot den tidigare skogsbilvägen.

Observera att beskrivningen utgår från att Ljungan flyter från väster till öster nedanför stugan. Det kan vara bra att veta om man detaljgranskar beskrivningen.

Grankvisttorpet alias Brattvälten

Möjligen bebyggdes vallen nedan av Nils Nilsson Grankvist. Det borde i så fall ha skett omkring år 1900 då han 1899 fortfarande fanns i Turingen och 1901 är belagd i Borgsjö. Enligt Stig Nylund, som f.ö. bor (2012) i granngården till den som min farmor bodde i på Juånäset (Nickes-Pers), så nyttjades den sommartid av hans föräldrar mellan 1919 och 1943. Stig själv fanns med där från och med sitt första levnadsår dvs 1931. Enligt samma källa så hävdades vallen inklusive branten mot Ljungan, ungefär som en fäbod, så länge som den nyttjades av Nylund. Grankvist skall ha uppfört ett nytt ställe tvärs över Ljungan uppe i skogen vilket bekräftas i 1930 års församlingsbok.

Via Helge Modén (grankvistättling) hittade jag Märta Nylén (också grankvistättling) från Sundsvall som kallade stället Grankvisttorpet. Märta meddelade senare att en kusin hade en oljemålning därifrån. Bilden på tavlan kom senare från Thore Nordvall, Sörberge som också uppgivit att Pelle och Valle (Karl Valfrid f 1901?) Grankvist, cykelhandlare efter vägen mot Svenskby i Alby, var hans morbröder. (Därifrån kom för övrigt min första egna cykel. Innan hade jag nyttjat en fullstor damcykel.) Tavlan mäter i verkligheten ca 60 x 80 cm och är målad av Gustaf Strand, oklart när men troligvis omkring 1930. Trolig konstnär är därmed: Gustaf (Arnold) Strand f 1907-06-30 i Arbrå och d. 1978-04-08 i Nora. Kom från Arbrå till Haverö 1918 enligt 1930 års folkräkning.



Omtalad tavla

Medskogshällan

Nedan listas ett antal ortsbeteckningar på helt eller delvis överlappande områden med dagens Medskogshällan, eller kanske snarare den omgivande skogen, som sammanhållande tema.

Meskogsgrubba 1724 LSA X13(2) (dal i Midskogen) se Midskogsgrubban /utd 1969

Meskogs Strömmen 1724 LSA X13(2) (ström i Ljungan) se Midskogsströmmen /utd 1969

Midskogen (skogstrakt) Etymologi, L. Huldén, OUÅ 1967, s 12 /utd 1968

Messko (Midskogen, skogstrakt mitt emellan Ovansjö och Haverökro) /utd 1918

Messkobacken (backe i Messko skogstrakt) /utd 1918

Messkofly (lugnvatten strax nedanför Messkohällan i Ljungan), Medskogsfly, kartbeskr. 1805 /utd 1918

Messkohällan, (stor stenhäll i Ljungan), karta 1724, jmfr ovan /utd 1918

Midskogsflyn, (lugnvatten i Ljungan, ligger v gränsen mellan Torp!! och Borgsjö) /utd 1934

Förefaller vara felskrivning. Med Torp torde Haverö avses. Eller?

Gilthavsstenen? Enl utdrag ur ortnamnarkiv är det en gränssten belägen NO Aldern i Haverö. En karta över Borgsjö från 1724 har namnet noterat precis vid gränsen mellan Borgsjö och Haverö intill dagens Medskogshällan. Kartan är möjligen enda källa till utdrag ovan.

Brattvälten, första kända (av mig, Tomas) muntliga användning på 1950-talet. Senare även i tidningsartiklar.